Ett rikt liv utan mycket pengar.
Igår kväll låg jag i sängen och kunde verkligen inte sova.
Som ni säkert alla vet, börjar man tänka på allt från himmel och jord när man hamnar i denna situation.
Det är så mycket man inte har, jag har till exempel inget körkort, ett arbete eller något jätte stort intresse som många andra har. Jag går ofta och tänker på allt jag inte har, hur tråkig och dålig man är bara för att man inte HAR just det. Men istället ska man ju tänka på allt man HAR. Varför ska det jämt vara så att man ser det negativa före det positiva?
Om någon säger att jag är omtänksam, blir jag jätte glad för stunden. Efter ett tag har jag glömt bort komplemangen jag fick tidigare. Men om någon skulle säga att jag är riktigt fet, så tänker man på det så länge. Varför?
Har människor lättare att ta till sig negativa saker än positiva? Vågar man inte inse att man är bra som man är?
En människa är aldrig fullt lycklig, man vill jämt ha mer, det är alltid något som fattas, något stort eller något litet, men man nöjer sig heller aldrig med det man har.
Jag lever ett mycket rikt liv utan mycket pengar, brukar jag ofta tänka.
Jag har en fantastisk pojkvän som jag älskar av hela mitt hjärta, vi bor i en trea, vi har renoverat hela den själva. Vi har upplevt så mycket ihop, både bra och dåliga saker. Min familj är det bästa jag vet, man stöttar och blir stöttad, man har oftast alltid super roligt med dem. Jag har få vänner, men de jag har är äkta. Hellre få vänner en många ytliga.
Bara där, har jag räknat upp så många saker som gör mig lycklig, som jag skulle kunna nöja mig med. Men jag är en människa som vill ha ut mer av mitt liv. Jag vill kunna göra mer, så mycket mer. Men kan jag?
Jag vill kunna vara en så mycket bättre person, jag skulle vilja kunna allt, hjälpa alla fattiga människor i den här världen, hemlösa och sjuka. Vill kunna rädda alla djur som blir plågade till döds etc etc etc.... Jag har insett att jag aldrig kommer känna mig helt nöjd, för det finns så mycket i livet man vill hinna göra, vissa saker är helt omöjliga att uppnå. Hur mycket man än skulle kämpa för att få det omöjliga att verkligen ske.
Jag kan inte säga att jag har rätt i det jag skriver, det är bara så jag tror och tycker. Just nu vet jag knappt vad jag har skrivit, även om jag har läst igenom det 4 gånger. Jag står för det som står. Men jag tycker jag babblar om allt i det här inlägget, många stora saker i små bubblor.
Jag tänker i alla fall publicera detta inlägg, vare sig jag är säker på det eller inte.
Som ni säkert alla vet, börjar man tänka på allt från himmel och jord när man hamnar i denna situation.
Det är så mycket man inte har, jag har till exempel inget körkort, ett arbete eller något jätte stort intresse som många andra har. Jag går ofta och tänker på allt jag inte har, hur tråkig och dålig man är bara för att man inte HAR just det. Men istället ska man ju tänka på allt man HAR. Varför ska det jämt vara så att man ser det negativa före det positiva?
Om någon säger att jag är omtänksam, blir jag jätte glad för stunden. Efter ett tag har jag glömt bort komplemangen jag fick tidigare. Men om någon skulle säga att jag är riktigt fet, så tänker man på det så länge. Varför?
Har människor lättare att ta till sig negativa saker än positiva? Vågar man inte inse att man är bra som man är?
En människa är aldrig fullt lycklig, man vill jämt ha mer, det är alltid något som fattas, något stort eller något litet, men man nöjer sig heller aldrig med det man har.
Jag lever ett mycket rikt liv utan mycket pengar, brukar jag ofta tänka.
Jag har en fantastisk pojkvän som jag älskar av hela mitt hjärta, vi bor i en trea, vi har renoverat hela den själva. Vi har upplevt så mycket ihop, både bra och dåliga saker. Min familj är det bästa jag vet, man stöttar och blir stöttad, man har oftast alltid super roligt med dem. Jag har få vänner, men de jag har är äkta. Hellre få vänner en många ytliga.
Bara där, har jag räknat upp så många saker som gör mig lycklig, som jag skulle kunna nöja mig med. Men jag är en människa som vill ha ut mer av mitt liv. Jag vill kunna göra mer, så mycket mer. Men kan jag?
Jag vill kunna vara en så mycket bättre person, jag skulle vilja kunna allt, hjälpa alla fattiga människor i den här världen, hemlösa och sjuka. Vill kunna rädda alla djur som blir plågade till döds etc etc etc.... Jag har insett att jag aldrig kommer känna mig helt nöjd, för det finns så mycket i livet man vill hinna göra, vissa saker är helt omöjliga att uppnå. Hur mycket man än skulle kämpa för att få det omöjliga att verkligen ske.
Jag kan inte säga att jag har rätt i det jag skriver, det är bara så jag tror och tycker. Just nu vet jag knappt vad jag har skrivit, även om jag har läst igenom det 4 gånger. Jag står för det som står. Men jag tycker jag babblar om allt i det här inlägget, många stora saker i små bubblor.
Jag tänker i alla fall publicera detta inlägg, vare sig jag är säker på det eller inte.
Kommentarer
Trackback
