Tårar, tårar falla, ned för min kind.
Idag är det en dag som man får gråta, skrika och göra precis vad man vill.
Det är (ikväll) 6 år sedan morfar dog.
Allt har gått så fruktansvärt snabbt. Känns inte som att det var så länge sedan jag satt och pratade med honom.
Jag saknar honom så otroligt mycket.
Efter så här många år känns det som att han någongång kommer och knackar på och frågar om vi ska ta en sväng med bilen och snacka lite skit. Allt är fortfarande så overkligt.
Jag önskar att Birkon skulle fått träffa honom innan han dog, jag önskar att han aldrig gick bort. Jag önskar att han skulle varit med på min student, mitt framtida bröllop, när mina barn kommer till livet. Jag vill att han ska finnas här. JÄMT.
Som en morfar, en vän.
Han var en sån fantastisk person! Aldrig att han var sur eller grinig, hade alltid ett stort leende på läpparna.
Ville alltid hitta på roliga saker, skämtade och visste jämt hur han fick en att skratta.
Till och med när vi satt superledsna för en av våra katter som gått bort, fick han det att låta bra.
Det har gått alldeless för snabbt, ursh vad jag saknar honom.
Tårar, tårar falla, ned för mina kinder.
Just idag är det både sorg tårar och lyckliga tårar. För det kommer upp såå många vackra minnen med honom, men efter de vackra minnena, förstår man att de just nu inte blir mer än minnen.
Jag VET att en dag kommer jag få träffa honom igen. Jag vet det bara.
Den dagen, kommer jag få veta att jag har haft rätt hela mitt liv, att livet slutar inte efter döden.
Jag älskar och saknar dig så otroligt mycket morfar.
Kommer aldrig glömma dig.
Det är (ikväll) 6 år sedan morfar dog.
Allt har gått så fruktansvärt snabbt. Känns inte som att det var så länge sedan jag satt och pratade med honom.
Jag saknar honom så otroligt mycket.
Efter så här många år känns det som att han någongång kommer och knackar på och frågar om vi ska ta en sväng med bilen och snacka lite skit. Allt är fortfarande så overkligt.
Jag önskar att Birkon skulle fått träffa honom innan han dog, jag önskar att han aldrig gick bort. Jag önskar att han skulle varit med på min student, mitt framtida bröllop, när mina barn kommer till livet. Jag vill att han ska finnas här. JÄMT.
Som en morfar, en vän.
Han var en sån fantastisk person! Aldrig att han var sur eller grinig, hade alltid ett stort leende på läpparna.
Ville alltid hitta på roliga saker, skämtade och visste jämt hur han fick en att skratta.
Till och med när vi satt superledsna för en av våra katter som gått bort, fick han det att låta bra.
Det har gått alldeless för snabbt, ursh vad jag saknar honom.
Tårar, tårar falla, ned för mina kinder.
Just idag är det både sorg tårar och lyckliga tårar. För det kommer upp såå många vackra minnen med honom, men efter de vackra minnena, förstår man att de just nu inte blir mer än minnen.
Jag VET att en dag kommer jag få träffa honom igen. Jag vet det bara.
Den dagen, kommer jag få veta att jag har haft rätt hela mitt liv, att livet slutar inte efter döden.
Jag älskar och saknar dig så otroligt mycket morfar.
Kommer aldrig glömma dig.
Kommentarer
Trackback
